Ensam kvar...
Lilla söta Twaila blev moderlös den 30/5, 12 dagar gammal...
Never fick åka akut till Helsingborgs häsklinik fredag 29/5 pga en förmodad böld som täppte igen strupen - symptomen liknade foderstrupsförstoppning. hon kunde inte svälja och hade även stora problem med andningen...
En jobbig resa senare anlände vi till Helsingborg... Stackars häst... Väl där ville veterinären gå ner med endoskopi direkt, men hon kom inte ner pga svullnaden vilket resulterade i att Never fick panik då hon inte kunde få luft alls - trodde hon skulle dö där och då... Pga av att hon var så igentäppt kunde de inte ge lugnande heller... Vi fick lämna henne och Twaila där...
Vi fick under resan hem samtal att de satt in en särskild kanyl som hon nu kunde andas igenom vilket gorde det mycket lättare för henne, hon stod nu på dropp och avsvällande, samt antibiotika. Man skulle gå ner under förmiddagen med endoskp.
Dagen efter hade man fortfarande inte kunnat komma ner med endoskop eftersom hon var helt igensvullen. Man hade ultraljudat utifrån och kunde se att det var stora vätskeansamlingar men inte vad de berodde på... Prov HAR tagits och det var inte kvarka i alla fall - som tur var!
Kontakten med försäkringsbolaget gav nästa chock! "Vi kan inte se att hennes försäkring skulle täcka det här" var svaret jag fick! "Du kan alltid skicka in och få en särskild prövning" sa de förvisso också - men jag har väl aldrig hört talas om att en veterinärvårdsförsäkring INTE täcker för skada eller sjukdom i syfte att rädda hästens liv! Den här täckte tydligen bara för vissa specifika åkommor. Hade jag vetat att det inte täcker akuta saker hade jag väl aldrig tecknat den - det är väl just därför man har en veterinärvårdsförsäkring!?
Nästa kontakt med veterinären var ännu mer nedslående. Behandlingen skull förmodligen vara långdragen och med mkt osäker utgång, risken var stor att hon ändå inte klarat den hon var ju ändå 20 år fyllda. Det sista jag vill är att låta mina hästar lida!! Nu fanns det ju ett litet föl att tänka på också, annars hade Never fått somna in här hemma utan att behöva utsättas för resa och stress. Med försäkringsbolagets ord i bakhuvudet så kände jag att både för hästens skull och även den ekonomiska aspekten så måste hon få somna in... Veterinären sa att hon tyckte absolut inte att det var fel beslut, trots fölungen så ÄR det det bästa för hästen. Ett otroligt jobbigt beslut, men känns ändå som en lättnad för Nevers skull...
En lång resa tillbaka för att hämta lilla Twaila som såg så liten ut i den jättelika boxen hon stod i... Hon har tagit det hela otroligt bra! Väl hemma så adopterade Stella henne. Det var så härligt att se när Stella började slicka henne. Twaila verkade förstå med en gång att Stella inte var till för att äta från för hon gjorde inga stora försök att få dia. När de kom ut följde Twaila Stella som om det var hennes riktiga mamma :) Kändes gott i hjärtat! Vi försökte från början att få henne att äta ur hink istället för flaska för jag tycker att det inte får dem att se människor som matbar på samma sätt som om man nappar dem. Hon förstod redan tredje måltiden (vi fick förstås tvinga i henne flaska innan) och dicker nu perfekt ur hink.
Twaila är pigg och glad och äter bra så jag har alla förhoppningar om att hon ska klara det här utan besvär.
Men vi saknar alla Twailas och Zunithas vackra mor Never Stop...
